Känner mig rätt tillfreds idag, trots att det har det har varit en jobbig dag på många sätt. Äs-monstret har domderat över mig och tryckt ner mig. Då gick jag till en kollega och frågade om hon kunde tänka sig att gå ut och äta lunch med mig en gång i veckan och sa som det är att jag inte äter annars. hon nappade direkt och jag tänker ta all stöttning jag kan få för att välja det jag vill ha och inte det äs vill ha!! Och äta lagom, helst inte lämna nåt om jag inte känner mig mätt men äs vill få mig att lämna mat ändå.Jag sa till min kollega att hon nog kommer få sitta och hålla mig i handen...:)

Min sambo var med hos terapeuten idag. Det gick bra, vi ska försöka införa gemensam kvällsmat varje kväll. Dock känner jag att det går lite fort det här... min terapeut frågade mig om jag tror det går lättare för att jag väntar...näää såklart inte, svarade jag.

Det är mycket nu, men det känns spännande också. Jag beredd att prova en ny väg även om jag går vilse nån gång. jag drömmer om ett annat friare liv och jag tror det är möjligt.

Inser att det kanske låter lite klämkäckt det sista, men faktum är att fler och fler såna tankar tränger sig på ju mer jag distanserar mig från äs. Ju mer jag tänker på äs som en fiende, någon som har tagit stora delar av mitt liv ifrån mig desto mer vilja känner jag att börja kämpa mot honom (japp jag tänker äs som en han, fråga mig ine varför för jag har ingen aning faktiskt). Jag har redan börjat ta steg i rätt riktning och tänker inte sluta ta för mig mer och mer mark. jag ska utplåna honom som styr mitt liv, mitt ätande, mina val och min livskvalité!