Skriver detta inlägg med hets-kladdiga fingrar. Har avslutat en i övrigt bra dag med en halv kanellängd. Har i övrigt kommit väldigt långt i mitt arbete mot ätstörningen, känner lättare igen känslor och vet att jag är på väg att äntligen, ÄNTLIGEN, bli fri!!! Jag kämpar så. det väcker så hemska känslor och tankar inom mig, ett helt monster bara väller ut. Jag skrek och gormade nyss på min underbare sambo. han vet att det inte är jag utan  monstret som visar sig. Men det är jobbigt ändå. Ikväll tog jag beslutet att inte stå ut i känslan utan valde den snabba stress/ångestlindringen. Har kämpat hela dagen med regelbundna måltider. Och imorgon börjar kampen på nytt.
Först en natt, ev tar jag en atarax innan jag lägger mig. Älskar att sova, men sover nu dåligt. Och det gör att min styrka mot äs-monstret minskar. Men f-n, jag har ätit ALLA måltider idag och jag tänker fortsätta imorgon!