Japp, idag lever jag faktiskt! Känner mig gladare än på många, många veckor... och det är så underbart och en paus från paniken och ångesten som är välbehövd. Det är skönt att ha semester t o m och jag ser fram emot resan om en vecka! Ska ta en massa kort då och funderar faktiskt på att lägga ut några i bloggen... om det blir bra kort..*ler*

Jag kom iväg på dans igår... hade panik i bilen, kände kroppen, hur den spände innanför skinnet osv. Kände att hyperventilerandet satte igång, tårarna trängde på.. min sambo började prata med mig, undra hur det var, pratade lugnande med mig. Sa att "vi åker inte om du plågas så av det Jenny". Då kände jag att "nä jävlars! Jag älskar ju att dansa! Jag ska dit"

Och tro det eller ej men det blev en bra kväll. Visst, jag dansade inte så mycket, men jag tittade desto mer på folk. På den utedansbanan (i Haverdal på västkusten) är det alla möjliga sorters människor; långa, korta, unga, gamla, bönder och brats! haha. Det är helt ljuvligt egentligen. Alla dessa sorters människor. umgås tillsammans och har det hur roligt som helst. Vi stannade inte så länge, men jag är stolt och glad. Jag tog mig faktiskt dit! Trots min bävan.

Jag är medveten om att det kanske låter som att jag försöker få det att låta som hiiiimla gulligt och roligt, men tro mig, det är inte alls så. Bara att jag stod ut och trotsade min ångest och rädsla. Det är långt ifrån alla gånger jag gör det, men ibland. Och det får mig att växa mentalt, att gå ännu ett steg mot att faktiskt leva igen.

nu gnäller vår hund så jag får se till ta ut henne så hon får bajsa, sen skriver jag igen!! Har mycket att uppdatera idag. Bland annat om att jag nu samlar tantpoäng efter en shoppingtur idag. återkommer!