Nattliga bekännelser

Vaknade kl 3 nu inatt, kan inte sova. Blev rejält sjuk två dagar innan jul och det håller i sig. Näsan rinner, kroppen är överhettad och inuti halsen är det tjockt och strävt. (Innan ni läser vidare: Är ni känsliga när det gäller att läsa om vikt så vill jag varna om att det är det detta inlägg delvis handlar om, kommer inte skriva mer om det i bloggen fortsättningsvis så ni kan logga in här och känna er säkra i fortsättningen).

Huvudet jobbar för högtryck så fort jag vaknar till; vad gör jag med mig själv? varför sabbar jag för mig själv? Jag kommer aldrig bli frisk. etc etc. Min kropp mår inte bra nu. Jag har låtit äs ta över, om inte fullständigt så väldigt mycket. FAN... De kilon jag kämpat för att gå upp har jag tappat, rädslan blev för stor. Men vet ni vad? Man mår inte bättre. Man mår inte bättre.

Ångesten tvärtom ökar nu, rädslan för maten, inaktiviteten, att inte duga. det bara ökar. Och jag är räddare än någonsin. Kommer jag få stopp på det här i tid?! Vad fan är det som händer?! Jag har tagit så många kliv tillbaka.

Detta är ingen pro-ana-blogg, så läs det jag skriver med det i åtanke. Jag mår inte bra alls av det här. Och det är ju nu jag ser det svart på vitt, medvetet. Min kropps perfekta vikt som jag nått.. den är borta. allt slit att komma dit. Fan också. Mensen, och därmed sambons glädje när den kom tillbaka ("kanske kan vi bli föräldrar!"), är nu borta. Händer och fötter är kalla. mitt ansikte i spegeln är inte likt mig längre. Och äs blir aldrig nöjd. aldrig.

Och det värsta av allt är att; nu måste jag ju gå upp allt igen!

Var bara tvungen att skriva av mig. Har tryckt på detta i några veckor för jag vet hur känsligt det kan vara med sådana här inlägg. Men jag vill skriva av mig. Och jag känner därför att jag måste poängtera att vi inte pratar om en farlig undervikt. Men för mig är det en farlig vikt. För mig är det för lite. Jag måste gå upp i vikt igen om jag ska må bra. Jag är ju fan 27 år, en vuxen kvinna, inte ett barn! Jag vill må bra igen! Och det gör jag inte nu, för nu är jag rädd.
 

Kommentarer
Postat av: Linda

Gomorron

Tack för dina stöttande ord.

Blir ledsen för din skull att du mår som du gör nu, men som du själv sa, det vänder. En dag kommer du känna lite motivation och då är det dags att försöka vända skeppet.

Stor kram

2010-12-26 @ 08:25:25 / URL: http://frokenlejon.blogg.se/
Postat av: Ida

Jag känner igen mig i det du skriver. Det är hemskt jobbigt! Men du KAN gå upp i vikt och slippa den jävla ångesten som bara blir värre och värrre för varje gram du går NER. Släng ut vågen är mitt tips! Jag har ingen och det är läskigt att inte veta men samtidigt skönt.

Önskar jag kunde hjälpa dig. Kämpa på. Jag tror på dig.

Stor kram

2010-12-26 @ 14:07:28 / URL: http://fightforlife.bloggsida.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus