Idag har det varit riktigt tufft på jobbet, jag fattar en del ekonomiska beslut som påverkar människors liv och ofta är det svårt att inte ta åt sig personligen när någon gråter mitt emot en eller i telefon. Självklart tar det på en, men samtidigt är det ett uppdrag som vilket som helst och något som måste göras, tummar man på reglerna för någon så tummar man snart på reglerna för alla och det får absolut inte hända. Det finns en trygghet i relger om man tänker efter. Nog pratat om jobbet!

Jag träffade min terapeut igår. Hon föreslog att vi ska tidigarelägga vår session så att vi kan äta lunch tillsammans i sjukhusets lunchmatsal innan. "Aldrig i livet!!" var min första tanke och rädsla var allt jag kände. Och det känner  jag än. Jag är absolut inte redo för något sådant...

Jag har funderat mycket på mitt ätande. Vad jag äter går verkligen i perioder. Nu äter jag regelbundet, men har väldigt svårt för lagad mat, är det vanligt? Jag har lättare för frukostmat. Jag har också insett att jag är väldigt restriktiv, hatar när något bryter mina rutiner. Och mat-os, nu sitter jag och mår dåligt för att min sambo lagat mat. Det luktar i hela lägenheten!! Varför är det jobbigt egentligen.. känns heldumt.

Imorgon är det julfest med jobbet, är lite rädd..