Glömde berätta...

...jag har ju shoppat idag också. Såklart. Som vanligt.
Fast jag har utnyttjat mina checkar jag fått från H&M. Det blev: 2 kjolar, en skorta, en vit topp med volanger på axlarna och ett par chinos. Jättefint alltihopa. och jag har gett mig f-n på att jag inte bara ska ha på mig svart eller gömma mig för mycket. Det ger bara ännu mer fyr åt min ätstörning och sjuka kroppsuppfattning.

Jag shoppar för mycket. Inte på kredit dock. Inga skulder. Men jag tömmer kontot varje månad. Så det blir mycket pengar ändå...

Sitter och tänker på en sak min chef sa när jag hade utvecklingssamtal igår. Jag berättade för henne att jag lite smått börjat utmana mig själv med småsaker i alla fall. Ett exempel är lunchrummet på jobbet. Jag har i princip aldrig varit där under lunchen (vi har varierande lunchtider beroende på hur vi planerar vår dag i kalendrarna), men nu har jag bestämt att jag i alla fall ska gå in där under lunchen någon dag i veckan. Äta där känns omöjligt, men bara VARA där, kanske ta en kaffe. Bara vänja mig vid att sitta med de andra. Ett steg i taget...

Då frågade hon mig: Men du, är det inte två sidor av saken egentligen, för visst räcker det inte med att utmana sig i att sitta med de andra i lunchrummet och vänja sig vid det? Man måste ju vilja äta också...?

Helt rätt. Jag är så långt ifrån det... Jag vill bara proppa i mig onyttigheter. Och helst oregelbundet.
Allt har blivit så fel...

kram hej

Kommentarer
Postat av: My

Hej hej!



Har öppnat ny blogg och den är upplåst så det borde inte vara några problem för dig att komma in.....tror jag :S.



Måste bara säga att det är ett bra val i rätt riktning att först vilja gå in i lunchrummet, att bara vistas där. Att faktiskt äta där kommer i ett senare skede, skulle jag vilja säga i alla fall. Ibland måste man ta saker i små steg men som kan kännas nog så svåra. Kämpa på nu. Heja heja dig!

2010-04-28 @ 20:20:46 / URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: littleme

Jag forstar allt du skriver. Jag bor tillsammans med min pojkvan och har hetsatningar standigt och jamt.

Jag kan alla undanflykter for att fa komma undan och proppa i mig godis.

Sa fort jag blir ensam ar det som att kalorierna inte raknas. Jag kan inte ata tillsammans med nagon annan. Jag frsoker men jag kanner mig bara acklig, att folk tittar pa mig och tanker hon borde inte stoppa allt det dar i munnen.

Mi pojkvan ar underbar, men han forstar inte alls vad jag gar igenom.

Pendlar 20kg i vikt beroende pa vilken period jag ar i.

Bor i Aussie for tillfallet, och ar 23ar. Vi kanske an stotta varandra? Eller du kanske kan tipsa mig om ngt som funkar for dig?

Massa varma kramar fran en tjej som tappat hoppet

2010-04-29 @ 01:23:22 / URL: http://hetsatanejtack.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus